Snälla skjut mig.
Jag ska gå ut ikväll, PÅ EN ONSDAG
Jag har postat den kommentaren för några timmar tidigare på facebook och här i bloggen. Men jag känner att jag måste diskutera denna kommentar eftersom alla håller med mig, bytisar som ”riktiga” McGill studenter. Det är ett race med ett riktigt högt tempo och man kan inte stanna upp och ”samla nya krafter” eftersom då orkar man inte springa vidare. Fullt ös medvetslös. Jag förstår faktiskt folk som använder study drugs nuförtiden (men inte folk som gör det i Sverige eftersom man inte behöver det i Sverige).
Som det känns nu skulle jag kunna skriva 2 master-uppsatser samtidigt, utan problem, och samtidigt ha väldigt mycket fritid. Sjukt eller hur?
Going to McGill is like running a marathon at the same pace as a 100 m race.
Jag vill bara informera alla om att på måndag när jag har lämnat in min sista paper så har jag skrivit 40 sidor akademisk text på FJORTON dagar. Med andra ord: minimum gränsen för en C-uppsats på historiska (när jag läste c-kursen).
Dessutom måste jag direkt sätta igång med mitt research proposal för min CHS-class som ska vara mellan 15-30 sidor.
McGill, our love-hate relationship will never end.